Måndagen i andra veckan på högskolan i Malmö går mot sitt slut och jag började fundera lite på samtalet som jag och några tjejer hade under lunchen idag. Två tjejer, varav en som går socionom med mig och en annan som läser till sjuksköterska berättade att de båda hade rest i Indien för något år sedan. En av tjejerna berättade också att hon även hade rest till Tibet och vandrat i Himalaya. En annan tjej som satt med oss sa att hon hade bott i Egypten i ett halvår och berättade lite om vardagslivet där. Det fick mig verkligen att känna mig så Svensson. En riktig Svensson-tjej som växt upp i ett tryggt samhälle och de gångerna hon hade rest utomlands var på turistpräglade 1-2 veckors resor. Jag ser egentligen inget fel med att vara Svensson och jag ser inte ner på människor som är det heller. Det är ju tryggt och bra, Svensson-livet alltså. Men jag menar, det måste ju finnas något mer. Och det gör det. Men jag har inte vågat eller tänkt på att göra sådana saker. Bara sticka iväg i några månader för att det är kul, intressant och spännande. Anledningen är inte för att "hitta mig själv", för det känns ju också så Svensson numera. Eller typiskt/vanligt kanske jag ska skriva.
Ja, det här är väl vad som har cirkulerat runt i mitt huvud ikväll. Blir egentligen aldrig några slutsatser, bara tankar.

Ska nu ge mig på att laga mat som jag ska ha med till lunch imorgon. Tänker mig lite couscous, lite kyckling, lite grönsaker och lite sånt. Fyfan så gott!