Nämen! Här ligger jag i sängen och är klarvaken av någon anledning. Vad hade jag varit utan sovmorgnarna på måndagar?

Ville mest bara säga att det är maj nu och jag är glad+ångestfylld.
Glad för att det börjar närma sig nu och glad för allt som händer innan the big day.
Ångestfylld för att jag ser inte slutet på allt skolarbete.
Men vill tillägga, med säkerhet, att det första väger tyngre än det sista.

Det är småsakerna som gör det också tycker jag. Till exempel att äta rabarberpaj i solen, få vakna av pussar, klicka hem en studentklänning (hittat en, äntligen!) eller prata om absolut ingenting med personer man bryr sig om.

Livet livet livet, alltså.