Det är ganska underligt hur en normal situation kan förändras till något pinsamt på bara några sekunder. I ena stunden står man där och väntar otåligt i en kassa på Lindex och i andra stunden ursäktar man sig till en tant för att man nyss har ramlat baklänges in i henne. Jo för det hände ju mig idag. Såklart.
I fallet tänkte jag: "Jag kommer att krossa denna tanten. Jag kommer att krossa henne med min feta H&M-kasse och hela min kropp. Jag kommer falla pladask på henne och där kommer vi ligga på Lindex skitiga golv, som domino-brickor båda två och hon - skräckslagen."
Ja ungefär så gick det inte. Min klumpighet begränsades faktiskt otroligt nog. Jag lyckades dock snubbla baklänges in i henne och ursäkta mig väldigt fort och högt. Kön kändes ännu längre och allt tog en sådan tid. Jag sneglade på Julia som hela tiden hade stått bredvid mig. Hon sa ingenting och tittade inte på mig. Jag undrade för mig själv om hon var sur för att jag nästan hade mosat tanten, det var ju riktigt pinsamt alltihop. Jag undrade också varför hon inte skrattade. För det hade ju jag själv definitivt gjort om samma sak hade hänt henne, råa lilla jag. Istället så betalade jag för mina kläder och Julia och jag gick iväg bort från den stackars tanten och den långa kön inne på Lindex. Jag kom ikapp Julia och jag behövde inte ens yttra ett ord för innan dess hade hon börjat skratta så mycket att jag nästan ville titta bakom mig för att se om hon skrattade åt någon annan. Ni kunde tro att hon plågade mig med detta tills vi var tvugna att skiljas åt utanför mitt hus.

Jag: "Det här kommer jag att få höra resten av mitt liv, va?"
Julia. "Eh - ja, hahaha.."